Diska åt en man, och han har ren disk tre dagar.
Lär en man att diska, och han har ren disk resten av livet.
-gammalt kinesiskt ordspråk

Människor har diskat och städat runt sina boplatser ända sedan begynnelsen. Syftet med detta har varierat genom tiderna. Runt år 500 f.kr började man städa och diska i sina nypåkommna hus, för att man helt enkelt inte fick plats med allt gammalt bööp inomhus. Vid den här tiden började även förrådet av platta stenar sina, och man återanvände sina gamla stentallrikar istället för att slänga dom efter måltiden. Senare, kring 1800-talets början började man även se att om man diskade efter sig, så levde man längre. Sambandet såg helt enkelt ut så att man blev ihjälslagen av andra som delade ätanläggningsfaciliteten och som tyckte att odisk var en synd. Runt 1900-talets mitt började “Din mamma jobbar inte här”-lappar sättas upp för att förstärka behovet av disk.
Varför diskar vi då idag? Forskare har länge studerat paradoxen, och det finns helt enkelt inget enkelt svar. Förenklat kan man säga att det är trevligare att äta på ren disk än smutsig disk. Det finns även estetiska aspekter, så som att smutsig disk ser otrevligt ut. En annan viktig del i det hela är att ingen annan vill diska efter dig.

Det hela är faktiskt ganska enkelt, men kan verka virrigt för den som precis har bestämt sig för att börja diska. ETA har i och med detta snickrat ihop en, förhoppningsvis, lättanvänd guide.

I grunden består diskprocessen av några få enkla steg:

Smutsdisk kalls det husgeråd som har blivit nersmutsat av kroppsvätskor, mat, smuts etc. Smutsdisken behöver således diskas för att kunna bli brukbar igen. En annan aspekt av disken är att smutsdisk ser tråkigt ut och bör inte lämnas odiskad. Dessutom är det garanterat så att ingen annan är sugen på att diska efter dig (förutom din mamma).

För djupare förståelse om smutsig disk är, studera illustration 1 vilket visar på en typiskt smutsig tallrik med tillhörande bestick. Just den har tallriken har använts för att servera två olika sorters Billyspizzor, nämligen sorten kebab och sorten pepperoni. Vad smutsdisken har använts till har egentligen mindre betydelse för diskprocessen, men kan ha viss praktisk innebörd. Mer om detta i fortsättningskursen “Att diska - en fördjupning”


illustration 1 - smutsig disk

För att börja processen att få den smutsiga disken ren, måste man först applicera s.k diskmedel. Diskmedlet används för att underlätta själv rengöringsprocessen. Diskmedlet har egenskaper som att lösa upp fetter och upphäva ytspänningen. Diskmedlet appliceras med fördel med diskanläggningens tillhörande blommspruta, vilken är fylld med en välavvägd lösning vatten och koncentrerat diskmedel. Diskmedel av idag är nämligen mycket dryga. Till och med drygare än materialförvaltaren (i viss litteratur bestrids detta påstående).


illustration 2 - applicering av utspätt diskmedel

Efter att asspiranten har applicerat diskmedel på smutsdisken, påbörjas en mekanisk process som har till syfte att nöta bort smuts från disken. Detta genomförs genom att trycka diskborsten med en kraft på ungefär 6N och sedan gnugga bort smutsen. Något högre tryck kan appliceras vid hårt sittande smuts.

VARNING! Håll diskborsten i ett fast grepp för att undvika olyckor!


illustration 3 - diskborsten hålls i ett säkert grepp


illustration 4 - diskborsten förs över disken

För att förstå innebörden av “att diska” måste man vara på det klara med vad ren disk egentligen är. Studera illustration 5 för att få fördjupad kunskap om vad ren disk är. På bilden har disken sköljts av i vatten för att bli av med diskmedlet som nu har uppfyllt sin funktion. Om diskmedlet inte sköljs av kan en lätt bismak uppstå då man nästa gång begagnar tallriken/glastet/besticken etc.


illustration 5 - ren och avsköljd disk

Efter att man har sköljt sin disk (nu ren!), ställs denna med fördel i torkstället, eller torkas av med en torkhandduk, för att sedan återplaceras i det skåp eller låda där disken i fråga hör hemma. Detta underlättar för nästa brukare.


illustration 6 - torkställ med torkande disk